Erfarna hundar och hundar som gått mycket i parsök har en tendens att lägga sig till med ovanan att börja söket längst ut för att undan för undan förskjuta söket närmare föraren. Ofta är det dessutom så att hundarna kopplar helt enkelt inte på näsan förrän dom har kommit 50 – 75 meter ut eller ibland ännu senare. Ofta är detta nog en direkt konsekvens av vår träning där vi ofta för att försvåra söket förlänger det i djupled.
Pröva därför en variant med omvänd djupprioritering då och då. Med fördel används små dummy eller tennisbollar i halvhögt gräs, apporterna skall i varje fall inte primärt lokaliseras med synen utan vi vill ju få hundarna att ha med sig näsan direkt. Lägg ut söket helt dolt så hundarna inte ser hur söket placeras. Börja med att placera ut ganska många apporter t.ex. 10 stycken i ett område 5 – 30 meter från det tilltänkta startplatsen för söket. Fortsätt att placera ut apporter i området 30 – 60 meter men nu bara några få apporter, avsluta med att lägg en eller någon enstaka längre ut än 60 meter. Se till att hålla koll på vilka dummy som ligger var för att ha kontroll över hur hunden jobbar. Förmodligen förlägger rutinerade hundar sitt sök direkt ganska långt ut och tömmer ganska snart det området och får undan för undan leta sig närmare och närmare för att finna apporter. Det ideala är ju att hundarna inte springer över apporterna på vägen ut utan direkt lokaliserar dom. Hur lång tid tar det innan söket är tömt?
Prova gärna denna sökövning i en grupp där resten av gruppen är omedvetna om sökupplägget. Se hur hundarna och eventuellt förarna löser uppgiften när det fortfarande finns apporter kvar på söket och det inte meddelas var dom finns. Var försöker förarna få sina hundar att söka och var förlägger hundarna sitt sök?
| « Släpspår | Sökmönstret » |