Övning med släpspår

Övningen består av två delar som kan göras var för sig eller efter varandra, gör dom i så fall i den beskrivna ordningen.

Dirigeringen är en vanlig rak dirigering, längd och terräng efter behag. Istället för ett vilt vid slutet börjar istället här ett släpspår från en kanin, som slutar 20-30 meter bort. Kaninen bör ligga så till att hunden inte får direktvittring av den utan tvingas spåra dit. Meningen är att hunden efter det osjälvständiga arbetet, dirigeringen, efter sökkommando vid dirigeringens slut skall koppla över till självständigt arbeta och på egen hand lösa uppgiften. Allra roligast blir övningen om man gör dirigeringen för någon annan utan att uttryckligen tala om vad som väntar vid dirigeringens slut, möjligen kan man nämna något i stil med att ett vilt har blivit påskjutet men att man inte riktigt är säker på var viltet föll. Det är alltid intressant att studera såväl förarens som hundens reaktion.

Nästa dirigering gör man så att halvvägs ut till slutpunkten drar man ett släpspår tvärs över dirigeringslinjen. Släpspåret börjar 20 meter vid sidan om den tänkta dirigeringslinjen och slutar 20 på andra sidan om linjen där ett störvilt i form av en kanin ligger. Här kan man gärna ordan det så att vinden hjälper till för att hunden skall få vittring av släpspåret. När hunden skickas framåt och kommer till släpspåret står hunden under ett framåtkommando och skall då fullständigt ignorera släpspåret därför att föraren har kommenderat framåt och inte givit något tecken på att detta kommando skall avbryts. Om den lydiga hunden mot fömodan visar minsta tecken till att ta an släpspåret gäller det att vara snabb med stoppsignalen så hunden inte hinner avvika från den tänkta linjen alls, sedan är det bara att ge ett utkommando och sen skall det vara klart. Vill man variera sig kan man byta ut släpspåret mot ett blodspår fortfarande med en kanin som slutmål. Vill man försvåra övningen kan man minska avståndet till störviltet till kanske 5-10 meter, ytterligare svårare blir det om den raka dirigeringen korsar en bäck, ett dike, en stenmur eller något annat tydligt hinder och släpspåret får löpa parallellt med diket och på hitsidan om hindret. Många hundar väljer då det enklare alternativet att följa släpspåret istället för att t.ex. sig över bäcken.