Det är viktigt att komma ihåg att Golden Retrievern togs fram som jakthund och att bevara och förädla dessa egenskaper. Den första rasbeskrivningen för Golden skrevs därför av folk som ville arbeta med och utveckla rasen som jakthund, dessvärre har man senare kraftigt ändrat både rasbeskrivningen och inte minst tolkningen av den till nackdel för de egenskaper som krävs hos en bra jakthund.
Målmedveten apportör
Rasbeskrivningen skall spegla dom krav på en funktionell exteriör som krävs i jaktliga sammanhang och inte vad som för tillfället råkar vara modernt. En ljus Golden på t.ex. duvjakt röjer sig själv vid minsta rörelse och därmed sin förare med konsekvensen att bytet vid jakten blir magert, detta visar vilken betydelsen färgen har för en Goldens funktion. Golden var ursprungligen mörka just av den anledningen att inte röja sig vid jakt. Golden Retrieverns kroppsform, konstruktion och mentalitet skall vara sådan att den med kraft och uthållighet kan jobba under krävande apportering i alla typer av terränger. Rasen har utvecklats så att det idag inte alltid är självklart att det finns en naturlig koppling mellan alla delar av exteriörbeskrivningen och den jaktliga funktionaliteten, vilket kan leda till att prioriteringen i avelsarbetet inte alltid innebär en förädling av de jaktliga anlagen.
SSRK:s Golden Retieverklubb uppmanar föredömligt som första punkt i dom Uppfödaretiska anvisningarna:
”Uppfödare ska var medveten om att rasen tagits fram för jaktliga ändamål och ej förändra dess karaktär.”
Sen kanske inte alla har samma tolkning av detta för det finns onekligen en mycket stor spännvidd på goldens jaktliga kvalitéer. En välavlad golden är en synnerligen kompetent och duglig jakthund, som mycket väl kan mäta sig med övriga retreieverraser och kan till och med i en del avseenden vara överlägsen labradoren.